Matilda i USA

Jag är 17 år och bor för tillfället i Marcellus, Michigan som utbytesstudent.

Första basket matchen!

Publicerad 2014-12-03 05:07:23 i I USA, Skolan, Sport, Tankar/Känslor,

Idag hade jag min första basket match. Jag såg nog ut som en förvirrad "yr" höna. Jag förstod ingenting. 

Fotade under tiden JV spelade.
Jag har även bestämt mig för att sluta med basketen. Det är verkligen inte min grej. Dels för att jag kan inte ta sporter för seriöst, jag skrattar när jag gör fel och skämtar hela tiden (något som inte uppskattas av för seriösa spelare). Jag gillar inte laget, de snackar skit om varandra och beter sig riktigt illa mot varandra. Ingen lag känsla. Men jag är ändå glad att jag testade på sporten. 

Bild från idag när jag, Margot och Viki chillade i biblioteket. 

Basket

Publicerad 2014-12-01 00:16:16 i I USA, Sport, Tankar/Känslor,

Jag tänkte skriva en liten uppdatering om basketen, tankar om det och hur det går för mig. 

Basket är en sport som jag aldrig tyckt om. Jag har alltid varit rädd för den sporten. Men eftersom min skola är så liten så finns det inte så många sporter att välja mellan på vintern. Jag är stolt över mig själv som ens kom med i det bästa laget. Jag gör mitt bästa på varje träning och jag gillar att jag får röra på mig så mycket. Ändå så fanns frågan redan från första träningen "ska jag sluta?". Jag gillar verkligen inte sporten. 
 
Alice, annan utbytesstudent från Sverige, slutade på basketen idag. Margot, från Schweitz, har velat sluta från första början, så jag tror att även hon kommer hoppa av snart. Ifall även Margot hoppar av kan jag erkänna att träningarna kommer bli tuffare för mig. Båda de tjejerna har gjort det lättare för mig att gå till träningen, eftersom att de är några av de få tjejerna jag gillar i laget. De amerikanska tjejerna är verkligen annorlunda från svenska tjejer och jag trivs inte alls med dem. Så om både Alice och Margot försvinner kommer jag hålla på med en sport jag inte gillar, i ett lag jag inte trivs i. 
Ändå har jag bestämt mig för att fortsätta på basketen trots alla odds. Jag måste göra något efter skolan, jag vill inte bara sitta hemma och cheerleading är verkligen inte för mig.  Det är bra träning och jag är här för att testa på nya saker och lära mig av det. Tills vidare kommer jag fortsätta med basketen, om det blir för tufft och jobbigt kan jag ju faktiskt bara hoppa av när jag vill. Men jag vill inte sitta hemma efter skolan och inte göra något alls. 
 
Random bild på mig och sötaste lillasystern från helgen.
 
 


Hemlängtan för mig

Publicerad 2014-11-29 06:02:50 i I USA, Tankar/Känslor,

Innan jag åkte som utbytesstudent varnade min organisation för att i november- december så börjar man känna sig nere. Det är då som man börjar tänka på sin familj och vänner man har hemma i Sverige. Jag har lärt mig så otroligt mycket av att vara utan alla där hemma och att klara mig på helt egen hand. 
Jag hade det ovanligt tufft i början av mitt utbytesår, som jag nämnt i min blogg tidigare, så bytte jag värdfamilj. Det gjorde mig så sjukt stark och självsäker, samtidigt som jag fick testa på i 6 veckor att verkligen vara helt vuxen. Familjen jag bodde i var verkligen kass och jag bara hade den andra utbytestjejen jag bodde med. Kanske det var det var för att jag hade det fullt upp att kämpa med mina problem då eller att jag bara varit här i några veckor, som jag inte hade någon hemlängtan. 
 
Det är nu den ska komma säger dem. Det är nu det ska vara som värst. Jag har märkt av den. I ungefär en vecka hade jag hemlängtan till och från. Vissa dagar så illa att jag knappt klarade av att le eller skratta i skolan, för jag ville ju bara hem till Sverige eller till mitt rum här i USA och gråta. 
Det var den längsta veckan jag haft här borta och jag trodde aldrig att min hemlängtan skulle gå över. Sån tur är så kan inte saker vara förevigt, min hemlängtan försvann förvånansvärt fort. Nu är jag glad igen, när jag tänker på Sverige vill jag inte längre falla ihop på sängen och gråta, eller gömma mig under täcket och skita i skolan. 
 
Någonting som bara utbytesstudenter kan förstå (eller folk som gjort/gör liknande saker) är känslan av äkta hemlängtan. Hur svag den får en att känna sig. Jag ville inte le i skolan för jag kände mig så liten och svag när jag längtade hem, av någon anledning kände jag mig misslyckad för att jag saknade mitt hem. 
Efter att ha haft min första riktiga "lång varande" hemlängtan så inser jag hur liten jag kände mig under tiden jag hade den och hur stor jag kände mig när den försvann igen. Självsäkrare. 
 
Vad jag lärt mig under denna tiden är att jag verkligen är så mycket modigare och starkare än jag någonsin trodde att jag var. Jag har insett vem jag är och vad jag kan göra. Jag brinner verkligen för att uppleva nya kulturer och resa, det är någonting jag verkligen vill spendera hela mitt liv med att göra. Om jag får följa min dröm när detta utbytesåret är över, kommer jag flytta till en storstad i ett annat land. 
Sverige du är bäst, men jag tar bara en kort vända tillbaka på två år sen efter studenten drar jag igen! 
 
 

Om

Min profilbild

Matilda

Mitt namn är Matilda och jag är 17 år. Efter 1:an på Gymnasiet lämnade jag Sverige för att bo ett år som utbytesstudent i USA. Jag bor i Marcellus, Michigan. Om ni har några frågor tveka inte att ställa de! Jag hoppas att ni tycker om att läsa om mitt år i Staterna!♡

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela