Matilda i USA

Jag är 17 år och bor för tillfället i Marcellus, Michigan som utbytesstudent.

Hemlängtan för mig

Publicerad 2014-11-29 06:02:50 i I USA, Tankar/Känslor,

Innan jag åkte som utbytesstudent varnade min organisation för att i november- december så börjar man känna sig nere. Det är då som man börjar tänka på sin familj och vänner man har hemma i Sverige. Jag har lärt mig så otroligt mycket av att vara utan alla där hemma och att klara mig på helt egen hand. 
Jag hade det ovanligt tufft i början av mitt utbytesår, som jag nämnt i min blogg tidigare, så bytte jag värdfamilj. Det gjorde mig så sjukt stark och självsäker, samtidigt som jag fick testa på i 6 veckor att verkligen vara helt vuxen. Familjen jag bodde i var verkligen kass och jag bara hade den andra utbytestjejen jag bodde med. Kanske det var det var för att jag hade det fullt upp att kämpa med mina problem då eller att jag bara varit här i några veckor, som jag inte hade någon hemlängtan. 
 
Det är nu den ska komma säger dem. Det är nu det ska vara som värst. Jag har märkt av den. I ungefär en vecka hade jag hemlängtan till och från. Vissa dagar så illa att jag knappt klarade av att le eller skratta i skolan, för jag ville ju bara hem till Sverige eller till mitt rum här i USA och gråta. 
Det var den längsta veckan jag haft här borta och jag trodde aldrig att min hemlängtan skulle gå över. Sån tur är så kan inte saker vara förevigt, min hemlängtan försvann förvånansvärt fort. Nu är jag glad igen, när jag tänker på Sverige vill jag inte längre falla ihop på sängen och gråta, eller gömma mig under täcket och skita i skolan. 
 
Någonting som bara utbytesstudenter kan förstå (eller folk som gjort/gör liknande saker) är känslan av äkta hemlängtan. Hur svag den får en att känna sig. Jag ville inte le i skolan för jag kände mig så liten och svag när jag längtade hem, av någon anledning kände jag mig misslyckad för att jag saknade mitt hem. 
Efter att ha haft min första riktiga "lång varande" hemlängtan så inser jag hur liten jag kände mig under tiden jag hade den och hur stor jag kände mig när den försvann igen. Självsäkrare. 
 
Vad jag lärt mig under denna tiden är att jag verkligen är så mycket modigare och starkare än jag någonsin trodde att jag var. Jag har insett vem jag är och vad jag kan göra. Jag brinner verkligen för att uppleva nya kulturer och resa, det är någonting jag verkligen vill spendera hela mitt liv med att göra. Om jag får följa min dröm när detta utbytesåret är över, kommer jag flytta till en storstad i ett annat land. 
Sverige du är bäst, men jag tar bara en kort vända tillbaka på två år sen efter studenten drar jag igen! 
 
 

Kommentarer

Postat av: Sigyn Rehn

Publicerad 2014-11-29 09:20:07

Du skriver så kloka saker! Vi är stolta över dig!

Svar: Tack! :)
Matilda

Postat av: Christoffer

Publicerad 2014-11-29 10:29:29

Vad duktig du är! Men du får inte flytta för långt ifrån oss!!!

Svar: Hah ni får flytta efter ;)
Matilda

Postat av: Anna

Publicerad 2014-11-29 13:10:40

Usch, jag vet precis hur det känns. Som du vet så hatade jag att sova över när jag var liten men som tur är så går det alltid över!
Saknar dig jättemycket! <3

Svar: Haha så gullig! Jag kunde också bli ledsen ibland när jag sov över men tro mig, detta är värre. Saknar dig jättemycket också <3 bara 6 månader tills vi ses :D
Matilda

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Matilda

Mitt namn är Matilda och jag är 17 år. Efter 1:an på Gymnasiet lämnade jag Sverige för att bo ett år som utbytesstudent i USA. Jag bor i Marcellus, Michigan. Om ni har några frågor tveka inte att ställa de! Jag hoppas att ni tycker om att läsa om mitt år i Staterna!♡

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela